Drömmen om landet

Jag har hemnet (och Jonna Jinton)-knarkat en hel del den senaste veckan. Tror jag satt och kikade på små stugor och torp nästintill varendaste dag förra veckan. I dagsläget är den där drömmen ganska långt ifrån att realiseras. Ibland kan det t.o.m. kännas som om det inte kommer att hända alls, men det där är såklart bara hjärnspökena som pratar. Vi kommer ha vårt lilla hus på landet, i sinom tid!
 
 
foto-blogg-löv-träd-närbild-macro-strand-sten
 
 
Alternativet, att växa fast här i Stockholmsförorten, är inget alternativ. Jag kan knappt föreställa mig ett sämre sätt att spendera livet på. Nu är jag så trött på betongen, på alla ljud överallt och alla bilar. Men allra mest trött är jag nog på att inte ha en trädgård. Att bara kunna öppna dörren, gå ut och känna gräset under fötterna. Mata hönsen. Gå på en promenad i skogen med vovven. Ständigt fylla på ved i den där gamla kakelugnen, koka en kopp kaffe och sätta sig vid köksbordet och lyssna på fågelkvitter och titta på katterna när de jagar småkryp i trädgården. Ja, kanske har jag en själ av en gammal tant, haha. Men varenda liten cell i min kropp skriker verkligen efter livet på landet just nu.
 
 
foto-blogg-maskros-blomma-närbild-macro-strand-sten
 
 
Jag undrar var i landet vi kommer att hamna till slut. Att köpa hus i stockholmstrakten är ju svindyrt, och det känns så himla onödigt att lägga flera miljoner på något som man kan få så mycket billigare någon annanstans i landet. Men något som är säkert är att vi inte ska längre norrut, för jag hatar nämligen snö och kyla. Pga. det är väl egentligen inte Sverige särskilt optimalt överhuvudtaget, haha. Så vem vet.. kanske blir det en liten stuga längre ner i Europa istället.. :)

One thought on “Drömmen om landet

  1. Jag har vuxit upp ”på landet” (eller egentligen i Ålands yttersta skärgård) och nu bor jag i Mariehamn. Egentligen är Mariehamn inte en speciellt stor stad heller, men jag längtar ut till landet hela tiden. Att ha en trädgård att gå ut i när som helst, att kunna ja djur och barn ”fritt på gården” och så vidare. Jag kan stanna i Mariehamn ett tag, men förr eller senare kommer jag nog flytta bort. Jag har aldrig varit en stadsmänniska och en liten balkong går inte att jämföra med en egen trädgård. Så jag förstår din längtan! Men förr eller senare tror jag nog att vi båda kommer hitta vårt paradis ute på landet någonstans :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *